Tjohej! Idag fyller jag år!

Ett år äldre, ett år längre från födseln och ett år närmare döden. Woho! Att fylla år är väl i sig rätt ledsamt, det är ju allt finurligt vi människor har hittat på som gör det roligt. Livet tuffar närmare slutet vi alla undviker. Äter man en kaka så är det visserligen synd att kakan försvinner och att den lider mot sitt slut som kaka (på väg att bli något annat...), men det är ju väldigt gott under tiden. Livet är i och för sig också väldigt gott, men födelsedagen står där som något enormt monument tillägnat ens egen dödlighet.

Men det vi klär in födelsedagen i är ju fantastiskt - sånger, spex, gratulationer och presenter. Jag kan tänka mig att fylla år varje år enbart för presenterna. Och så hör man av alla gamla Facebook-vänner som aldrig annars hör av sig. "Grattis! Ses om ett år igen!". Jag är inte bättre själv. Och på ett sätt är det väl mysigt att alla säger grattis trots att man känner vissa mer än andra. Att fylla år är inget privat eller slutet, det är ett öppet evenemang där alla kan få mig att le.