Investeringen

Bild från clanlife på Flickr

För inte så hemskt länge sedan var resurserna för många knappa. Det ansågs vara gott att ha det man behövde – men vad behövde man? Mat, kläder, värme, tak över huvudet? Då var det en bragd, men vad är det idag? Anses man vara framgångsrik om man har ett hem och resurser nog att försörja sig?

Nej. Inte bara anses man vara underklass, utan … det läste du nog i förra punkten … man anses även vara sämre.

Investeringen

Idag behöver vi mer än någonsin för att anses vara normala. Kläder (flera uppsättningar), tak över huvudet, möbler, datorer, mobiltelefoner och ett konto på Facebook. Visserligen är kostnaden lägre per föremål idag än vad det var tidigare, men hur är det med totalkostnaden? Den är högre. Det krävs mer.

Jag tror knappast att jag är ensam om att ha lagt märke till detta, tror mig ha hört detta diskuteras i media tidigare. Då rörde det hur vissa barn kan bli uteslutna och bortstötta för att de saknar tillgångar som andra barn har. Jag förstår problematiken… för hur lamt är det inte att hänga hemma hos någon utan ett Nintendo 64? Det är ett fenomen om intresserar mig, och jag försöker förstå mig på hur man kan komma över det.

I grunden bygger det på att ett funktionellt liv, ett liv som kan anses vara normalt, kräver en enorm investering. Det räcker inte att ha kläder på sig och mat i magen, utan en person måste äga en mängd med prylar och ha en del tillgångar. Det har förstås alltid varit så, men idag är det mer som krävs. Kostade det inte mindre innan mobiltelefonen och datorn kom?

Vad som görs idag

Så vitt jag vet görs inget i Sverige för att hjälpa människor att kunna fungera i samhället genom att ge dem de redskap de behöver. De anses leva i fattigdom (vilket de oftast gör också) och kan få diverse bidrag – men ingen utrustning. Är det bara jag som inte förstår hur man kan ge pengar för att en individ ska kunna klara sig… istället för att ge den vad den behöver? Vore det inte bättre att ge ut gamla Nokiatelefoner till vederbörande istället?

Nåväl, staten (och därmed folket) har insett att människor har olika tillgångar, och för att alla ska kunna fungera tillsammans måste man erbjuda gratis tillgång till vissa redskap och tjänster. Ett exempel är bibliotek, där böcker kan lånas ut gratis till dem som inte har råd att köpa dem. Således är bibliotek även en utmärkt plats att gratis tillgängliggöra både datorer och internet. Det är kostnadseffektivt och räcker långt, men anses en som använder dessa tjänster vara normal? Kan jag använda biblioteken som enda källa till internet och inte bedömas vara fattig?

Hmmm…

Svårt koncept att greppa, kanske. Personligen har det inte varit ett problem för mig då jag har allt jag behöver, men det är klart att jag givetvis vill ha mer – en nyare version av iPhone eller det där andra grafikkortet. Det är synd om människor som hamnar utanför för att de saknar tillgång till de nya kommunikationssätten. Tur att internet fortfarande är en fri plattform för information, det är en knuff på vägen i rätt riktning!

Enda erfarenheten jag kan förnimma mig om är nu när jag betalade in en hyra och deposition till mitt framtida studentboende. Vad hade jag tagit mig till om jag inte kunde hosta upp sju tusen, bara sådär? Mina föräldrar hade antagligen kunna hjälpa mig, men om det heller inte gick? SMS-lån? Bah!

Slutsats

Man borde kunna få tillgång till superbilliga basenheter för datorer och mobiltelefoner, såväl som andra redskap som idag är nödvändiga.

Thoughts on Freedom of Speech

What is Freedom of Speech, are there any limits, and does companies like Apple infringe it?

There is, as far as I’m aware, two viewpoints on the subject. The first one is that you’re allowed to say or publish anything without being censored or moderated by the government, while the second viewpoint states that it’s the ability to say or publish anything without having any censor, moderation or penalties at all.

Unfortunately for Apple, a lot of people are using the second way of thinking. Since the launch of their App Store they are moderating what apps are allowed and which are not, and some see this as Apple limiting their Freedom of Speech. Now, an app – i.e. game – might not be that big of a deal, but as if turns out, Apple gave a no-go for a Danish newspaper-app because it featured some nude content. Is this an infringement of Freedom of Speech?

Some people clam it is, since they’re limiting a newspaper from publishing news, opinions and information to the public. This is indeed censoring content, and would normally be against freedom of speech – but I don’t agree. Let me explain why.

If I open a store for furniture, and some company want to sell a couch with a swastika symbol on it in my store, and I decline the offer – am I then against freedom of speech? What if I have a supermarket and refuse to sell one of the many available newspapers because it doesn’t appeal to me – am I then against freedom of speech?

The App Store is a store owned and maintained by Apple, ergo they can allow or disallow any products to be published. It’s not “censoring” in my opinion, it’s selecting what they want to have in their store. They do however offer developers a solution to get their app in the store, by censoring their content – which is like a furniture store asking to censor out a swastika in order to sell a couch.

I believe that free speech is important, but that does not magically grant individuals the right to have every single channel of communication available at their disposal. If I write an article about how I think the world should be and a newspaper refuses to publish it they aren’t automatically against freedom of speech. Free speech is about being free to express whatever you want without the government trying to censor you or telling you what’s right and what’s wrong.

If free speech means no limits in any form, then it cannot exist. One example would be what to reply to the question “Does this dress make me look fat?”. It’s a rhetorical question because you can’t answer “yes” since it’ll make you look like an asshole and she might break up with you. Services such as YouTube and Facebook would also be against free speech since it can ban you from its services if you publish whatever you want.

One could argue that you have the ability to say whatever you want, and that is true free speech, even though the consequences might be harsh. With this way of thinking, Apple does indeed infringe freedom of speech, but so would every other store, newspaper and all forms of communication and distribution that moderates content.

As a last thought, for you who read this post, can’t the action of NOT publishing something be seen as a form of communication? I mean, you cannot not communicate – since not saying anything is still a form of communication (being silent). Therefore one could argue that by enforcing total free speech, we would infringe the right that companies have to express themselves.
Cheers!

Högre straff för misshandel inom relationer?

 

Igår blev jag lite irriterad när jag såg en Facebookgrupp som idkade på hårdare straff för de som misshandlar sin partner. Det är en grupp där tusentals människor går med, utan att veta vad de ger sig in i, och tycker att vi ska öka straffen för detta brott.

Det som irriterar mig mest är som nämnt det faktum att folk är grupp-kåta och följer någon form av social “ström” där vi måste hålla med om allt som vi bör göra. I detta fall rör det sig om kvinnomisshandel.

Givetvis är det hemskt att det finns kvinnor som lider. Det finns inget så självklart som att lidande är negativt. Problemet kommer när dröser med människor “håller med” bara för att något är hemskt.

Låt mig dra en parallel – ökat staff för mord minskar inte mordkvoten. Det är bevisat, och även fast det i sig är ologiskt så stämmer det. Poängen är att de som mördar är nästintill alltid psyksjuka, och struntar därför i påföljden – även om den så var döden. När “normala” människor berövar någon annan livet så är det dråp. Det vill säga, när Svensson ser rött efter att frugan har varit otrogen och slår ner henne så vill han inte döda henne – det blev bara så. Inte heller här fungerar stränga straff eftersom känslorna styr totalt, och det rationella (du får fängelse SENARE) är ur fokus.

Således blir mitt resonemang att om någon är socialt missanpassad nog att slå någon den älskar, så kommer straff inte att spela någon roll. Om möjligt så kommer det enbart att öka pressen på de utsatta, för att om de skulle “skvallra” så kommer gärningsmannen att åka dit hårt – vilket resulterar i att gärningsmannen givetvis gör det klart för offret att hålla sin mun stängd.

Den dagen Svenssons stannar upp och tänker lite innan de “håller med” är dagen då jag dör lycklig.

Problemet med misshandel innanför stängda dörrar är att ingen hör av sig till myndigheterna. Om en kvinna är misshandlad konstant i tio år och sen kommer till polisen är det givetvis svårt att bevisa det hela. Mannen åker möjligen in för de synliga skadorna plus lite till.
Om hon däremot sa till direkt slipper hon lida mer och blir av med problemet direkt. Dock så “vågar” många kvinnor inte dra in polis eftersom de är rädda för vad männen skulle ta sig till. Med samma potatislogik bör ingen vittna i rätten eftersom de är rädda för vad brottslingarna kommer att göra med dem. Det gäller att kunna stå upp för vad som är rätt. Vi lever inte i Somalia där utsatta inte har ett val – vi lever i Sverige där misshandel inte tolereras.

Mitt förslag är att alla öppnar sina kisande ögon, lyfter på röven, och tar sitt ansvar för sina medmänniskor. Vi är fullproppade med propaganda över hur vi ska “säga till om någon tar droger”, men ingen har sagt att vi ska “säga till om någon far illa”. Det är alltid någon som ser, alltid någon som hör, och då gäller det att dra in myndigheterna. Eller slå fanskapet på käften om det så lockar.

Så en kort sammanfattning: håll inte med om allt ni läser utan att tänka, misshandlade får ta ett eget ansvar och vi andra hjälper dem som inte orkar eller vågar.

Valborg – Var mans Fest

Idag är dagen då dagen efter. Dagen efter Valborg. Bakfyllornas, spyornas och orenlighetens dag. Minnesluckornas dag? Jag minns inte.

Så Sverige hyllar sin konung genom att konsumera kopiösa mängder etanol samtidigt som de tänder fyr på högar med brännbart material. Själv undrar jag vad kungen i egen hög person tycker om detta.

I vart fall så tycker jag att det är en trevlig högtid. Om den bytar datum när vi bytar kung har jag ingen aning om dock, får jag väl reda på när vi bytar tronhavare.
Mestadels är det väl stämningen som spelar roll. Alla är glada och trevliga. Nästan alla, i vart fall.

Sen tycker vissa att “det skräpas ner” och att “det kostar samhället pengar”. Givetvis är det så, men om vi nu vill ha en stor stadsfest så får vi väl även betala skatt för att rensa upp efter den? Var det nu 20k personer i parken och alla indirekt betalar 10kr så får vi 200k att rensa upp för. 10kr om året för valborg kan jag helt klart dras med.

Bara jag som inte är ett dugg bakis?

Koffein – Den nya hysteridrogen?

Dödsdrogen koffein?

Som vanligt när det kommer till vår trygghetsnarkomani så tar vi en till synes ofarlig vara och ser till att den blir värre för allas hälsa än svälten i Afrika och fågelinfluensan tillsammans.

Är energidrycker den nya dödsdrogen, eller ännu ett rop på hjälp från det paranoida Sverige?

Continue reading

Svensk drogpropaganda – hjälper eller stjälper?

drugs

Är det bättre att strunta i alla droger, eller att överväga dem individuellt?

Ah, kära svenska drogpropaganda. Informationen som skolan såväl som samhället ger ut. Missta mig inte; både staten och media ger sina egna felaktiga versioner… positiva som negativa.

Ta etanol (“Alkohol”) till exempel. Denna substans är giftig, förstör celler (härifrån kommer uttrycket “döda hjärnceller”), och orsakar varje år tusentals dödsfall i Sverige. Ändå så riktar sig informationen mestadels åt att “man inte ska tappa kontrollen och göra något dumt” så väl som “inte köra onykter”. Vad är det för logik? Är det inte bättre att dosera etanol enligt hur mycket kroppen tolererar och på så sätt absolut undvika att förlora kontroll (vilket i och för sig är ett dumt uttryck)?

Ännu mer komiskt blir det när föreläsare säger att “man blir beroende efter en dos”, eller “man försöker alltid återuppleva den där första gången, den första dosen, som var bäst”. Vad i… ?!

Första gången jag drack alkohol mådde jag skit dagen efter, även kallat fetebaksmälla. Ska mitt livs andra fyllor enbart försöka efterleva detta? Ta nikotin till exempel; ska alla mina framtida cigg enbart rökas för att jag vill ha samma effekt som min första?
Det är klart att en nergången heroinist inte får samma effekt sin tusende gång, som sin tionde… men ska den logiken appliceras överallt?

Continue reading

(snö)Driver ni med mig?

Snö. Halka. Stämningsansökan?

Snö. Halka. Stämningsansökan?

Sveriges lagar slutar aldrig att underhålla mig. Idag kommenterar jag följande nyhet:

http://sydsvenskan.se/ekonomi/article625781/Villaagare-okunniga-om-ansvar-vid-halka.html

Så tydligen har alla villaägare en skyldighet att skotta utanför sina hus, på trottoaren, för om någon skulle trilla så är det då deras fel. För det första är det kommunens mark, så varför i hela friden ska det vara husägarens problem? Jag menar, är det närmaste granne som ska byta ut söndriga gatulampor? Men okej, visst är det ett enkelt sätt att spara skattepengar på.

Continue reading