Guide: How to run Warcraft 3 FT on Mac

Installing Wc3 on a Mac isn’t really a problem, even though other games by Blizzard tend to take some time. Diablo II requires special patches and later version conflics with OSX’s graphic drivers.

After installing both Regin of Chaos and Frozen Throne, you might want to update. The NoCD-patch is a really good feature, huh? However, the latest versions got a few bugs. Today I experienced this error: (Sorry, image removed^^, lost in the great blog migration)

Somehow the game just wont open, telling you “Sorry, Warcraft III could not be opened”. I have no solution to this, but some posters claim that you manually need to patch the game in order to get it working correctly. I can’t be arsed to reinstall my game, I needed a quick fix. A way of making it work those few times I play games on my Mac. Fortunately, there is one!

First of all, navigate into apps/Warcraft III/Maps/, and open a map. Which one of them does not matter. If OSX askes you about whether or not to trust the software, press “Yes”. this procedure will boot the game, automaticly loading the selected map. Here’s the trick; exit from the map. Congratulations, you’re now inside the game, at the start menu.

Please comment if you have a better solution. Cheers!

Fusk, Nationella Prov samt din etik

Är det okej att fuska på ett prov?
Majoriteten
säger nog att det inte är okej, dock bör man tänka två gånger innan man svarar. Precis som att man svarar “Bra!” på frågan om hur det är med en, så är svarar vi per automatik att det är fel att fuska.

Sätten på vilka man kan fuska är inte oändliga. I grund och botten bygger det på att man kan smussla in en mängd information, så att man kan slippa hela grejen med att studera. Information kan smugglas in på dessa sätt, men inte begränsat till; lappar, skriva på kropp/kläder, Mp3-spelare, mobiltelefoner, kommunikation under provet samt modifiering av objekt.

Ja, du kan fuska genom att ha ett bluetooth-headset i örat dolt under ett lager hår.
Mhm, det är fullt möjligt att modifiera en etikett på en PET-flaska.

Nåväl, tillbaks till ämnet. Är det okej att fuska? I min mening, som filosof, så är det inte fel per automatik. Rent etiskt är det fel. Även från lärarens perspektiv är det fel. Låt mig klargöra vad jag menar med att det är rätt; det hjälper dig. Vissa personer tror att världen går under om de inte rör på varannan lyktstolpe de passerar, det de gör är “rätt” enligt dem. Fusk hjälper dig att nå dina mål på ett enkelt sätt, därav är det rätt. Dock bör man inse att det som är den snabba vägen idag kan komma att bli en längre väg imorgon. Short term gain, for long term pain.

Det som får en person att fuska är att vederbörande ser fuskets positiva sidor (mer fritid, högre prestation) som mer värda än de negativa (risk för att bli upptäckt, inte lära sig något). Det är otroligt dumt att fuska på ett prov där man kommer att behöva kunskapen för en lång tid framöver. Att fuska på ett geografiprov i årskurs fyra kan kvitta, i min mening. Har man att göra med en person, vem inte kan ta eget ansvar för sitt liv, ska man inte tillåta fusk. Personen i fråga måste även inse att fusk inte är en hälsosam vana för lata personer. Att ha fusk som en standardreaktion inför prov samt andra typer av förhör håller inte i längden, om man ska komma längre än högstadiet.

Hur fuskar man?
Läs ovan. Antagligen kommer jag en regnig dag vara kreativ på detta ämne.

De nationella proven
Dessa prov är rätt intressanta, i min mening. De understryker verkligen hur folket ser på fusk. Då de är skyddade av både lagstadgad sekretess samt producenternas heder så lyckas releasegrupper släppa dem år efter år.

Ett mer publikt exempel var nationella  i Svenska, då jag gick i nian. Provet läckte via internet, och varenda kotte hade det kvällen innan – precis i tid att förbereda skrivningen. Är det fusk att veta ämnet som man ska producera en text om kvällen innan? Jag tycker inte det, då jag själv måste författa verket.

För er som har läst så här långt vill jag belöna er med ett gott skratt. Samma år släppte en kille ett falskt nationellt prov i matematik. Då varenda fjortis, nej, varenda elev, levde i tron om att detta var det riktiga satt de och pluggade in svaren på uppgifterna. Inte nog med att producenten hade svarat helt och hållet fel på sina egna uppgifter (förutom de enklaste av dem) så var provet allmänt dåligt konstruerat. Jag slutade titta på verket efter att ha sett ett par sär skrivningar

Vilken glass blev du?

Välkommna till den nya världen, som drivs utav dig själv (och det som blir över läggs i administratörernas kassa)!

En vacker dag kom en klippsk person på att man kunde organisera sig i ett s.k. företag, för att snabbare kunna uträtta arbete. Företagen kunde omfatta flera personer, och allt eftersom det gick bättre kunde det expandera. Kapitalism.
En hemsk dag uppstod fjortisarna.

Det är ingen nyhet att sociala communities är till allas fördel, när det kommer till funktioner. De är ett snabbt och enkelt sätt att få ut information på ett produktivt sätt, till alla ens kontakter. Precis som allting annat som gäller ungdommar, så är vi inte redo att betala för de tjänster som kostar administratörerna skjortan. Lösningen är givetvis att förena företag och webbsida – genom reklam.

Reklam på internet är heller ingen nyhet. Reklam har väl alltid funnits, kommer alltid att finnas samt tenderar att omsätta en sjukligt stor mängd kapital. Internetreklam kostar ingenting, tillskillnad ifrån flygblad, och den kan direktriktas mot de grupper man vill (får du samma annonser om du är 70 eller 15år på internet?). Normalt sätt lägger man inte märke till reklamen som sidorna har, den finns bara. Visst läser man, men det stör inte mig i vart fall.

Tills nyligen.

Bilddagboken (som är Luderstorm V2.0), har infört en ny form av reklam, som yttrar sig via bilder i ens bok. För att veta vilken glass man blev så behöver man även informera alla sina vänner på sidan om det. Kul som det må vara att ha 250+ bevakare, så är det avskyvärt att behöva läsa igenom alla bilderna. Jag vet inte vad som är värst längre… Bilddagbokens pengakåthet, eller fjortisarnas idioti.

Givetvis ska Bilddagboken ha intäkter. Självfallet. Dock bör de inse att det finns en gräns mellan diskret reklam och blinkande jävla bannrar.

Ny blogg

Hej och välkommen till min nya blogg.

Efter ett par konflikter med iloblog (som följer med mitt webbhotel), så bestämde jag mig för att fixa WordPress.

Skilnaden för er är troligen att designen är mer awesome, samt att det nu finns FÄRG.

FohYEAH!