What’s in a na…. föräldraskap.

What’s in a name. Vad är föräldraskap? Är det någonting fint och spontant… eller är det något som faktiskt kräver någon form av intelligens?

Häromdagen, på min väg hem, så såg jag en mamma med hennes son. Sonen var trött, sliten, och sa: “Mamma, jag orkar inte gå mer nu”. Till vilket mamman svarade: “Jag vill inte bära dig älskling, jag kan inte, älskling”.

Jag menar vad fan, inte nog med att fruntimmret inte låter sin fyraåring vila, hon ska förvirra honom också.

Om hon nu älskar honom, låt honom vila lite istället för att tvinga honom att gå non-stop. Sen kan hon kanske skilja på att kunna och att vilja, så att barnet inte tror att det han inte vill kan han heller inte.

Och det finns fler…

För rätt länge sedan såg jag en mamma som trodde att hennes barn var kring fem år äldre. Liksom, tror hon att man beställer färdiga barn på postorder eller? Hur som helst – hennes treåriga dotter ville inte ta på sig sin tröja. Då blev modern sur, och började förklara på kanslisvenska varför tösen var tvungen att klä på sig den varpå hon röt till. Dottern tappade kontrollen, brast ut i gråt och idiotmamman fick klä på sin dotter.

Jag har visserligen ingen erfarenhet av barn, men sunt förnuft bör väl säga en att en treåring inte förstår argument som är mer komplexa än skalman och hans sovklocka. Om inget annat bör väl mamman ha förstått att det inte fungerar att övertala en treåring. Sist men inte minst blir hon SUR på ungen för att den inte gör som hon vill. Urgh.

Jag är säker på att det finns extremt många fler därute som inte behandlar sina barn som de borde göra. Men vad ska man göra åt det… införa barnkörkort? Personligen så förstår jag inte varför politikerna inte ser detta som ett allvarligt ämne. Supernanny på TV klarar ju av alla skitungar med ett par enkla knep – lär ut dessa i skolorna. Det är inte raketforskning. Då kanske idioter äntligen kan förstå att barn inte är kapabla till att tänka som vanliga människor.

Ensam hemma

Idag, söndag, har jag varit ensam hemma ett rätt bra tag. Föräldrarna var i Italiten, jag var hemma. De drack vin, jag drack öl. De åt fin mat på resturang, jag åt Billiz PanPizzor. Typ.

Att vara ensam hemma en längre tid är rätt intressant faktiskt. Man inser att om ingen startar en maskin disk så kommer disken faktiskt att torna sig (och till slut mutera och döda dig). Det är även lärorikt. Så vad har jag lärt mig?
Jag vet att jag kan laga potatismos, fuckyeah. En väldigt komplicerad maträtt.
… Det var nog allt.

Jo, och att man inte ska spela poker om pengar när hjärnan har värmeslag. Damn.

Reklam för barn, eller barnslig reklam?

Ibland undrar jag hur företag tänker när de gör sin reklam.
Vissa använder väl textboken till sin hjälp, vilket visar sig rätt tydligt när man tittar på hygienprodukter för kvinnor. “You’re worth it!”. Och annat skitsnack.
Ibland stöter man på lite nytänkande (eller OC om man vill), som den reklamen där en tjock tant undrar vem som kastade. Oh, I lol’d.

But at the end of the day… så ser man reklam som det här. “Reklam”. Personnummer och telefonnummer – det är allt som krävs för att byta operatör. Är det egentligen reklam, eller är det ett sätt att scam’ma folk?
Det är lite som att sätta godiset precis vid kassan på ICA. Visserligen ger det pengar för affären, även då det är lite… etiskt fel.

Så 200kr är väl helt okej för en helpank fjortis som vill kunna SMS’a lite, eller? O ena sidan ja, o andra sidan nej. Jag tycker inte att det är rätt att göra det så enkelt att byta operatör. Du beställer en tjänst med ett klick. Not okay Comviq. Not okay.