Igår blev jag lite irriterad när jag såg en Facebookgrupp som idkade på hårdare straff för de som misshandlar sin partner. Det är en grupp där tusentals människor går med, utan att veta vad de ger sig in i, och tycker att vi ska öka straffen för detta brott.
Det som irriterar mig mest är som nämnt det faktum att folk är grupp-kåta och följer någon form av social “ström” där vi måste hålla med om allt som vi bör göra. I detta fall rör det sig om kvinnomisshandel.
Givetvis är det hemskt att det finns kvinnor som lider. Det finns inget så självklart som att lidande är negativt. Problemet kommer när dröser med människor “håller med” bara för att något är hemskt.
Låt mig dra en parallel – ökat staff för mord minskar inte mordkvoten. Det är bevisat, och även fast det i sig är ologiskt så stämmer det. Poängen är att de som mördar är nästintill alltid psyksjuka, och struntar därför i påföljden – även om den så var döden. När “normala” människor berövar någon annan livet så är det dråp. Det vill säga, när Svensson ser rött efter att frugan har varit otrogen och slår ner henne så vill han inte döda henne – det blev bara så. Inte heller här fungerar stränga straff eftersom känslorna styr totalt, och det rationella (du får fängelse SENARE) är ur fokus.
Således blir mitt resonemang att om någon är socialt missanpassad nog att slå någon den älskar, så kommer straff inte att spela någon roll. Om möjligt så kommer det enbart att öka pressen på de utsatta, för att om de skulle “skvallra” så kommer gärningsmannen att åka dit hårt – vilket resulterar i att gärningsmannen givetvis gör det klart för offret att hålla sin mun stängd.
Den dagen Svenssons stannar upp och tänker lite innan de “håller med” är dagen då jag dör lycklig.
Problemet med misshandel innanför stängda dörrar är att ingen hör av sig till myndigheterna. Om en kvinna är misshandlad konstant i tio år och sen kommer till polisen är det givetvis svårt att bevisa det hela. Mannen åker möjligen in för de synliga skadorna plus lite till.
Om hon däremot sa till direkt slipper hon lida mer och blir av med problemet direkt. Dock så “vågar” många kvinnor inte dra in polis eftersom de är rädda för vad männen skulle ta sig till. Med samma potatislogik bör ingen vittna i rätten eftersom de är rädda för vad brottslingarna kommer att göra med dem. Det gäller att kunna stå upp för vad som är rätt. Vi lever inte i Somalia där utsatta inte har ett val – vi lever i Sverige där misshandel inte tolereras.
Mitt förslag är att alla öppnar sina kisande ögon, lyfter på röven, och tar sitt ansvar för sina medmänniskor. Vi är fullproppade med propaganda över hur vi ska “säga till om någon tar droger”, men ingen har sagt att vi ska “säga till om någon far illa”. Det är alltid någon som ser, alltid någon som hör, och då gäller det att dra in myndigheterna. Eller slå fanskapet på käften om det så lockar.
Så en kort sammanfattning: håll inte med om allt ni läser utan att tänka, misshandlade får ta ett eget ansvar och vi andra hjälper dem som inte orkar eller vågar.
Be the first one to comment!
1. The NameLess Mod @ 
3. Leuge of Legends @