Flumride 2012

Flumride 2012

När det är utlandsfest i Karlskrona, då är både vädret och humöret på topp!

Vi i SexMästeriet har tillsammans med BA anordnat eventet. Det har varit ett par hektiska dagar, men ack så roligt det har varit! Ser absolut fram emot nästa år.

Ung och Dum, eller Ungdom?

Jag tror att människor i grund och botten är biologiska maskiner. Väldigt avancerade, väldigt komplicerade. Om man använder den metaforen så är det lite enklare att förstå sig på människor.

När man blickar tillbaka på det gångna, och tittar på hur man en gång var, är det vanligt att man hittar skillnader? Är det vanligt att man har förändrats? Ens interna världsbild måste uppenbarligen ha förändrats, och då måste man väl också ha reagerat på det?

Jag minns när jag gick ish~ andra året på gymnasiet och läste en text om hur ungdomars psyke inte var fullt utvecklat. Givetvis, som den jag var och är, så blev jag lite irriterad. Inte för att jag tog illa åt mig – det är klart att man tror sig ha fullt potential – men påståendet var rätt provocerande. Ska man anse sig själv vara mindre underbar, enbart på grund av ens ålder? Bah!

Logiken var i sig inte felande, när man är 17 år så inser man att man är duktigare än vad man var vid 15, 10 eller 5 års ålder. Om man är lite psykologiintresserad så kan man också peka ut hur ens kognitiva förmågor förbättras. Men att blicka framåt, däremot, är mycket svårare. Om man inte är medveten att vi människor ständigt utvecklas, så antar man gärna att man är optimal. Vi vet att imorgon vet vi mer än vad vi gör idag, och därför är vi bättre – men vi säger inte att vi är fysiskt sätt mer kapabla imorgon.

Det finns väl en balans mellan det fysiska i hjärnan och det psykiska i sinnet. Ny hårdvara behövs för ny mjukvara. Den balans och det mönster som fanns i en 17-årings värld stämmer inte tre år senare på grund av olika anledningar. Man kan blicka tillbaka på hur människor var, och hur de är nu, och försöka förstå varför. Men det är i och för sig en helt annan – och väldigt intressant – diskussion.

Det som är mer intressant är att det har skett en förändring. Variabler har ändrats och människor agerar annorlunda. De biologiska maskinerna som en gång hade större problem att förstå sig på empati och komplexa koncept behandlar dem nu med enkelhet. Vi abstraherar och planerar mer, inte bara för att vi har enklare för det, utan för att det socialt krävs. Vi vet att saker fortfarande existerar, trots att vi inte ser dem. Vi förstår att andra människor är kompletta individer.

Men den största skillnaden mellan att vara ung och dum samt att vara lite erfarnare (man kan nog aldrig säga att man är mest erfaren, om man ska vara ärlig) är upplever. Vi upplever saker dagligen, och efter ett tag förstår vi mer än vad vi tidigare gjorde. Vi vet hur det känns att lämna in projekt i tid, att behöva stressa, att säga hejdå till en kärleksfylld relation samt hur ont det gör att slå sig. Vi ser meningslöshet där vi en gång såg mening och tvärt om.

Jag undrar hur mycket av det som är socialt betingat, och hur mycket som är självvalt.

Lite tankar.

Oh, We Are so Spoiled With Computers

Did you notice the rapid improvement of computers? Did you appreciate it?

I remember when I was 7 years old (some 13 years ago), when we got our first grey box. Oh the joy. I had played with computers before, mainly my fathers Packard Bell which he used at his office. Windows 3.11 with the additional Packard Bell UI. But the family computer running Windows 98 was something special. I got to play real computer games, and I got to browse the World Wide Web using a dial-up modem.

I remember the lag with, later on, newer games. Then we got another computer, slightly faster, which amazed me. Oh the joy, with every improvement. Every slight boost in computer hardware yielded awesome speed.

When I was around 13, I got my very own computer. My first one. We got it through some company deal, very cheap (those deals are not available anymore in Sweden). A year later we installed ADSL broadband. Unrestricted internet on Windows XP, that was amazing. I could play single player games with good graphics, and I could even play multiplayer games. I could play web-based flash games. I could download any multimedia I wanted (back then, it was legal to file share in Sweden, as long as you didn’t pass the files on).

Today, on the other hand, computers and internet are essential things. Everything is based on certain specs and won’t work otherwise. Some e-mail software won’t even work offline! Though, some software will nowadays work without internet because of increase in disk size. But do we appreciate this? Do we enjoy the speed boost, or do we enjoy the design and user interface more?

When 4Gb of memory is as good as 8Gb as memory, do we really appreciate the capacity? We are so spoiled with innovation.

The flip side is, unfortunately, that we can’t go back. Put a 14-year-old in front of a old computer, and watch the frustration grow. We want instant results, we want a boot time less than 3 seconds, we want to play music while downloading updates while browsing the internet while playing a game.

I’m writing this from my old laptop. A 4-5 year old MacBook White with a Core2Duo and 1Gb of RAM. It works with any one piece of software (games excluded), but not with more.  With some performance penalty, I can run two apps at once. Of course OSX runs more smooth than Win7.

When you’ve finished reading this, take a moment and think about how spoiled you are. Cheers!

Survey

I just made my first survey, *pats myself on my back*. It’s interesting constructing your own survey, because you understand how they work. What happens when you click submit, and how does the author check the results? Google Forms is easy to work with. It also helps you with summarizing results, but for some of the more advanced operations, you still need to calculate manually.

You also start thinking about if questions are formulated the right way. A question badly phrased could skew results in some directions. That’s a bit of the preparations. As for the aftermath – understanding the results – you need to recognize any possible tendencies. Could a large amount of X responses be a result of a large amount of Y responses? Does the people (or things) in question represent the group?

As for phrasing, I’d recommend to use these rules of thumb:
1. Never have questions with one or more alternatives already selected. Make people pick!
2. Use the same “tone of voice” throughout the survey. Never use suggestive phrasing.
3. Always include every possible answer. If that’s not possible, add a “Other” answer.