Har du cigg, bög?

Ikväll så träffade jag på en väldigt trevlig skara fjortisar. AHAHAHHAHAHAHA. Nej, en sådan finns ju inte. Ah, well.

Jag och Oskar kom upp från stationen här i staden, och sammandrabbade med ett gäng tjejer. Fjortisar. Direkt frågade de om de kunde få en cigg. “Nah, jag har bara en kvar”, blev mitt svar. True story, actually.
“Ska vi falla för de’ eh?”. Vad är det för comeback? Det är mina jävla nikotinstickor, visa lite respekt. Varför ska jag ens ge dig min uppmärksamhet?

Givetvis måste jag ju fråga hur gamla de är. Arton år, givetvis, svaret kom lika snabbt som blixten. Lite längre tid tog det att komma på när de var födda. Givetvis.

Men det mest roande kom snart därpå, efter att ha frågat en ytterligare sju gånger om de kunde få en cigg, så sa alfahonan “amen jävla bög dåe” (fjortisar pratar t.o.m. med liten begynnelsebokstav).
Okej… så du ber om en cigg, hävdar att du är värd en utan att ha gett mig en riktig anledning, varpå du tjatar för att sedan när du förstår att tjat inte biter på mig så kör du med den största dissen du kan komma på. Good going there!
Det kanske bara är jag, men om man ber om något med en trevlig attityd så brukar det oftast gå vägen. Tror man att man är värd främlingars tid och världsliga resurser och inte kan ta ett nej, då kan man lika gärna gå och dränka sig. Bara de inte lever på Soc och tycker att de är värda det också.

Ren logik (and common sense…) dikterar väl att man ska kunna ta ett nej om man ber om något, det ligger väl i hela grejen med att BE om något. Lilla fjortis, om du hade rätt till något, varför ska du då be om lov (det betyder inte att du kan ta mina tillgångar, det är stöld).

Ibland undrar jag hur Sverige kommer se ut om en tjugo-fyrtio år. Kan en tonåring inte ta ett artigt nej utan att behöva ‘hävda sig’ så kommer vi få hela inbördeskrig när de blir avskedade för sen ankomst till sina eventuella framtida arbeten.