Ja, då var det dags för min andra och sista termin på årskurs tre. Lite sorligt faktiskt, till sommaren har jag inte ett väntande lov, nej, jag har enbart arbetslöshet som lurar kring kröken.

Men nog om det, nu är det ju skolan jag ska fokusera på. Det är ironiskt, hur vi i västvärlden kan sky ett sådant hat emot skolan, medan unga i Afrika verkligen ser fram emot det. Kanske är det kontrasten, omväxlingen, som får dem att gilla det. På samma sätt som att vi gillar träslöjd i skolan - något annorlunda.

Usch. Sista terminen. Frågorna om vad man ska ta sig till efter gymnasiet tränger sig på. Sabbatsår - är givet för mig, men det är ändå en stor del press. Press på att finna ett jobb, kanske en egen bostad... o andra sidan så är det press om jag skulle vilja läsa vidare direkt. Intagningsprov och poäng, högskoleprov och val av linje. Ush.

Skoltrött som jag är får det helt enkelt bli ett år med meningslöst arbetande. Fast ja, inte alla arbeten som man kan få direkt efter gymnasiet är meningslösa. Vissa arbeten kan man faktiskt känna att man bidrar till. Karriär som städare får antagligen inte en känsla med att bidra då de bokstavligen tar istället för att ge, men man ska inte vara kräsen med sina första arbeten. Om man ens får något idag.