Jag har skrivit om den första, andra och tredje dagen efter att ha fimpat ciggen och återvänt till de levandes domän – men hur gick det sen?

Bazinga. Rökare är lika levande som andra människor, och att jag pratar strunt hjälper inte ett dugg mot ”suget”. Om det är ett sug jag har, det vet jag inte, men det går inte en timme utan att jag vill ta en cigg. Känslan kan jämföras med en liten irriterande unge i bilens baksäte som ideligen frågar ”är vi framme snart?”. Nej, vi är inte framme i rökhosteland.

Jag vill gärna jämföra nikotin med choklad, godis, film, musik, eller något annat trevligt. Säg att du tycker om se på TV (Family Guy!) och det är något du gör dagligen och länge. Det tar mycket tid, och TV-tittande är en riktig hobby, men… att se på TV är inte bra för dig; tittandet kan leda till sjukdomar och folk ser ner på dig som soffpotatis – du väljer alltså att sluta. Men… är det värt det?

Att se på TV är inte bra för dig, likaså är det inte bra att äta godis eller riktigt god mat – det är heller inte bra för dig att röka. Frågan är om det gör dig lycklig att avstå från ”dåliga” saker. Givetvis är det bra att byta dåliga grejer mot bra alternativ, exempelvis äta tre mål om dagen (bra) istället för att äta ett super-duper-ultra-über-meal (dåligt) – men är det okej att ta bort eller modifiera saker som verkligen spelar någon roll?

Man kan ta osten som äts i mitt hus som exempel. Är det värt att äta en lågkaloriost som är mindre god, bara för att den är nyttigare? Eller ska man sluta äta ost över huvud taget och gå över till något ännu nyttigare?

Okej, så de senaste tre styckena behandlar det jag just nu brottas med – anledningar att röka. Är det värt att leva liiiiiiiiite längre, istället för att njuta mer? Om jag går från ett beroende – vilket jag inte vill vara fast i – hur ofta, mycket och när kan jag röka utan att fastna igen? Hur lång tid måste det passera innan jag kan feströka utan att det ska räknas som ett återfall?

Något du som läsare antagligen redan har förstått är att jag saknar cigaretter och nikotinet i dem. Jag vill röka och genererar ständigt anledningar varför jag vill det, samtidigt som jag känner för att röka. Precis som att livet vore tråkigare utan god mat eller kaffe så blir ju livet på något sätt tråkigare utan cigaretter.

Man bör verkligen ta det i tanke när man ska sluta röka, eller håller på att sluta – förhandla inte med dig själv. Du kommer bli en gnetig femåring som ideligen frågar när det är rökdags, och att ge honom en strut glass tystar inte ner ungen (till skillnad från vanliga snorungar). Trots att jag vill röka kan jag helt enkelt inte tillåta det; jag måste släppa diskussionen om att hämta en cigg.

Något som kräver en hel del disciplin.