Nu var tiden som gymnasieelev över, och tiden som arbetslös och sökande har börjat. En ny epok i mitt liv, fyllt av nya bekymmer och möjligheter.

Det första som jag insåg var att livet som arbetslös var fullt av komplikationer och brist på information. Det började redan när jag skrev in mig hos Arbetsförmedlingen. Där blev jag tvungen att blint välja en jobbcoach utan vidare information (som tur var valde jag en väldigt trevlig och kompetent en, men det visste jag ju inte då...) i en lång lista.

Vidare vet inte ens AF hur det går till om jag vill läsa ett par distanskurser under mitt sabbatsår. Kom igen nu AF, håll koll på vem som ska ha och inte ha ersättning! Lite mer än att skicka ut jobb att söka kan ni väl göra?

Det smärtfriaste var nog ändå hur man söker jobb, eftersom det är det minst byråkratiska. Man skickar helt enkelt in ett brev. Som tur är har jag enkelt för att formulera mig och skriva korrekt när jag anstränger mig, annars hade det varit ett bekymmer.

Jahapp, det blir att sysselsätta sig med något så att man inte degar ihop och blir en isolerad tomte som sover dagarna i ända.