Dagen är den första februari, och det är en tråkig tisdag av flertalet anledningar. Idag ska jag sluta röka.

Jag vaknar vid klockan nio och mår helt okej, ovetandes av vad dagen har i lager för mig. Det är faktiskt inte så svårt att ”sluta” röka eftersom man då inte behöver göra något alls. Hm, det kanske är svårare att fortsätta röka, för då måste man ju leta reda på och tända en ciga… oh god.. jag vill ha en cigarett. Well.. uhm.. moving on…

Det som sker när man röker är att nikotinet stimulerar hjärnan på flertalet sätt, varav många påverkar hjärnans kemiska balans. Det är helt okej och ofarligt, problemet blir bara när man röker ofta eftersom hjärnan vänjer sig vid den nya balansen. Man får för mycket av ”bra” hormoner och hjärnan svarar med att kalla denna nya nivå för ”normalt”, vilket resulterar i att när man slutar röka så sjunker man till en hormonnivå under det ”normala”. Hejsan, abstinens.

Under de första timmarna var det ingen större skillnad då jag fortfarande låg på denna normala nivå, men allt eftersom tiden gick så hände det mer och mer saker som irriterade mig. Eller var det abstinensen i sig som gjorde mig irriterad? Vad är vad?

Irritation, okoncentration, trötthet, nedsatt kognitiv funktion och frustration var de första symptomen på nikotinabstinensen. Varpå följde en kroppslig utmattningskänsla och rastlöshet. Jag behöver nog inte säga att det var obehagligt. Något som både skrämde och roade mig var att jag började tänka annorlunda. Visserligen vet jag icke om det var ett sammanträffande, men en massa skumma tankar flög förbi, likt ”vad är vad?”. Bara sådär.

Sitter och undrar hur länge allt ska sitta i.

Natten bar på ett par väldigt otrevliga upplevelser, exempelvis sömnlöshet. Till slut somnade jag, men det tog kring två till tre timmar innan medvetandet löstes upp och drömmarnas värld öppnades. Rastlöshet när man vilar och vill sussa är komplicerat.