“Fyfan Vad Jag Hatar Allt.”

Ord är kul. De beskriver saker. Dock undrar jag hur man kan beskriva saker som det inte finns ord för. Jag menar, om “hat” är ett extremord, vad ska man då benämna känslor starkare än hat med? “superhat”?.

Iderligen använder folk fel uttryck, me included. Jag säger att jag hatar saker som jag inte gör, mestadels för att jag är omgiven av personer som använder det väldigt frekvent. Man vänjer sig helt enkelt. Men vad var det som fick alla att helt plötsligt våldta innebörden av ordet?
Samma sak gäller även för ordet “älska”. Om jag älskar när det är solsken ute, hur känner jag då när jag är tillsammans med min underbara flickvän? “superälska”?

Min teori är att folk inte är efterblivna. Eller jo, folk kan vara efterblivna, men man behöver inte utgå ifrån det. Det är relativt enkelt att lära sig vad som är ogilla, vad som är inte tycka om och vad som är hat. Således bör folk använda det ord som passar bäst in i en given situation.

Till exempel, om en fjortis får en fågelskit på sig yttrar hon: “Jag hatar fågeljävlarna!” eftersom att i hennes värld är detta i princip det värsta som hänt.

Visserligen bör det egentligen inte kallas för en teori i och med att den faller väldigt enkelt. I stor utsträckning handlar det väl om att folk inte kan uttrycka sig korrekt och använder ord på felaktiga sätt. Fast sen är ju språk något som ska förändras.

Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.